Min morfar sålde lotter på 60 talet för att få in pengar till Lewi Petrus (Birger Ekstedts) KDS. Han var medlem i den inomkyrkliga väckelserörelsen Bibeltrogna vänner men trodde på Pingstvännernas nya parti. Karl ”gick hem till Herren” innan han fick se sitt älskade parti komma in i riksdagen. Allt sedan Kalles kamp för KDS har det blivit något utav tradition inom delar av familjen att stödja KD i riksdagsvalen.
Följande frågor dyker upp i mitt sinne inför nästa val (ja, jag vet att det är ett tag kvar…)
1. Vad är kvar av KDS ursprungliga vision(er)?
2. Vad har KD egentligen lyckats förändra (eller bevara) sedan starten den 20 mars 1964?
3. Vad hade varit annorlunda i Sverige idag , utan KD?
Så skriver Carin Stenström inför ändringar i partiprogramet 2001;
”….Grunden för Kristen Demokratisk Samlings tillkomst var en stark oro över förhållanden i tiden, en insikt om att utvecklingen hade slagit in på vägar som var destruktiva för samhället. Utgångspunkten var således starkt samhällskritisk och starkt förändringsinriktad: det krävdes radikala grepp för att ändra en utvecklings som gått fel.
I nya programmet framhålls att kristdemokratin är en samhällskritisk kraft. Men en sådan attityd avspeglas inte i programmets handlingsdel. Här framtonar en politik som till allra största delen följer väl upptrampade spår, som är en del av ett gammalt och invant politiskt system. Man gillar läget, önskar bara lite mer av allting. Att samhället visar allvarliga sprickor, framskymtar inte, att rättssamhället vacklar, att korruption hotar demokrati och välfärd tränger inte fram på programsidorna. Det är inga samhällskritiker som skrivit programmet, utan politiker som själva har framträdande maktpositioner i systemet……”
(http://www.kristdemokratiskdebatt.kristdemokrat.se/1_2001/stenstrom101.html)
Ett par av dåtidens kändispredikanter opponerade sig redan under bildandet av KDS ’64. Pingstpastorn Stanley Sjöberg var inte rädd för att påpeka till Lewi Pethus att vad Sverige behöver är en folkväckelse och inte ett nytt politiskt parti. Något som irriterade Pethrus som genast vässade pennan och kraftfullt bemötte Pastor Sjöbergs kritik. För fridens skull lade de två till sist ner stridsyxan och Lewi Pethrus fick (som vanligt?) sin vilja igenom.
En annan kändispredikant; Maranatapastorn Arne Imsen var ännu skarpare och kanske rent av profetisk i sin kritik mot bildandet av KDS. Jag har citerat Pastor Imsen ett antal gånger men, kan inte låta bli att göra det igen. Det är som om den gamle Maranataledaren hade rest i tiden till någon gång under 2000 talet då KD på allvar börjat förlora sin själ.
Ur Arne Imsens bok (1964!) I världen men icke av världen, sid 29:
”Nej, politik och kristendom har inget gemensamt. Politik är, även när den är som bäst, ändock bara människans egenmäktiga strävan att bygga lyckostaten och fredsriket - utan Kristus. Och bergspredikans etik som alla samhällsreformatorer så gärna åberopar, kräver också EVANGELIETS KRAFT. Kristen livsstil utan Korsets kraft är en chimär. Under det skenfagra talet om kristet samhällsansvar, kristen moral, kristen livsstil osv, döljer sig ofta förnekelsen av Kristi kors. I denna högstämda religiösa hop finns ofta gudsrikets största motståndare. De sätter sig över Guds eget ord, stjäl de löften Gud skänkt åt sin församling, för att godtyckligt tillämpa dem på den samhällsreformatoriska rörelse de själva konstruerat och startat. Det är kristenhet i förfall och en kristendom på avvägar som vill tillgripa politiken i kampen mot ondskan i tiden…”
Man kan inte låta bli att undra om de båda pastorerna fått rätt. Annars pekar mycket på att KD får sin dom i Matteus 5:13:
”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.”
Således till min inledande fråga; Vem behöver KD?
Tacksam för några vettiga argument av dig som ser ljusare på KD:s situation. Annars går min röst för första gången till något annat parti, eller Gud bevare oss väl, röstar jag inte alls 2010.
Ha en välsignad helg!
Daniel / MyTwoCents
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=148910
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=148918

Pingback: Kristdemokratin och alliansens framtiden - ett ödmjukt förslag « Akademin för klassisk kulturkritik()